Birro

Det är jobbigt när man verkligen försöker tycka om människor, som gör en besviken. Man vill och försöker med hela sitt hjärta att övertyga sig själv om att personen inte är en idiot.

Jag försökte länge tycka om Marcus Birro. Han har ett förflutet som alkis och han har drabbats av familjetragedier. Den empati man logiskt sätt känner då, borde vara argument nog att ta in honom i hjärtat. Marcus har emellertid utvecklats från urinstinkande Göteborgsalkis, via ambitiös författare, till pretentiös moralväktare. Det är inte så värst många som läst vare sig hans dikter eller hans böcker. Det är inte som författare eller poet som han gjort sig ett namn, utan det är i den positionen han är i nu, som han gjort sin karriär. Alltså som den som Aftonbladet eller Expressen ringer upp, när de vill få någon att bli upprörd. Ofta lyckas Birro då klämma in att han är gammal alkis. Det brukar passa bra i de flesta sammanhang. Senast jag såg hans namn var när Filip och Fredriks valvaka kring det amerikanska presidentvalet blivit nominerat till TV-priset Kristallen som bästa samhällsprogram. Då var gammalalkisen Birro upprörd för att hans usla ursäkt till samhällsprogram ”Kvällsöppet” skulle jämföras med Filip och Fredriks program. Birro menade självfallet att Filip och Fredrik inte är tillräckligt seriösa för att kunna platsa i den genren.

Fredrik Wikingsson svarade fantastiskt när han fick möjlighet till det.

– Det finns ingenting som Marcus Birro säger som inte är underhållande, vare sig han avser det eller inte.

Marcus Birro är som ett litet barn, som man inte längre orkar tycka är gullig. Till sist skakar man bara på huvudet, konstaterar att han faktiskt är en vuxen människa, och skrattar lite åt hur pinsam en människa faktiskt kan vara.

Ett bra exempel är ikväll då han ska vara med i Allsång på Skansen. Birro som tidigare verbalt bajsat på folkligheten, i strävan att nå ut till en ung generation (ett populärt grepp för att nå en viss publik kan vara att smäda den motsatta publiken. Exempel: tala illa om invandrare för att bli populär hos Sverigedemokrater, tala illa om synthare för att bli populär hos hårdrockare). Ett tips till Birro kan vara att hålla kvar vid din publik. Har man armrispande gymnasie-esteter som publik, så bör man inte sjunga allsång på Skansen.

Dina fans är nu borta Birro. Ingen tycker om dig längre. Klippet till den här texten är från 1995 och Marcus är precis lika pinsam då, som nu.

Det är jobbigt när man verkligen försöker tycka om människor, som gör en besviken. Man vill och försöker med hela sitt hjärta att övertyga sig själv om att personen inte är en idiot.

Jag försökte länge tycka om Marcus Birro. Han har ett förflutet som alkis och han har drabbats av familjetragedier. Den empati man logiskt sätt känner då, borde vara argument nog att ta in honom i hjärtat. Marcus har emellertid utvecklats från urinstinkande Göteborgsalkis, via ambitiös författare, till pretentiös moralväktare. Det är inte så värst många som läst vare sig hans dikter eller hans böcker. Det är inte som författare eller poet som han gjort sig ett namn, utan det är i den positionen han är i nu, som han gjort sin karriär. Alltså som den som Aftonbladet eller Expressen ringer upp, när de vill få någon att bli upprörd. Ofta lyckas Birro då klämma in att han är gammal alkis. Det brukar passa bra i de flesta sammanhang. Senast jag såg hans namn var när Filip och Fredriks valvaka kring det amerikanska presidentvalet blivit nominerat till TV-priset Kristallen som bästa samhällsprogram. Då var gammalalkisen Birro upprörd för att hans usla ursäkt till samhällsprogram ”Kvällsöppet” skulle jämföras med Filip och Fredriks program. Birro menade självfallet att Filip och Fredrik inte är tillräckligt seriösa för att kunna platsa i den genren.

Fredrik Wikingsson svarade fantastiskt när han fick möjlighet till det.

– Det finns ingenting som Marcus Birro säger som inte är underhållande, vare sig han avser det eller inte.

Marcus Birro är som ett litet barn, som man inte längre orkar tycka är gullig. Till sist skakar man bara på huvudet, konstaterar att han faktiskt är en vuxen människa, och skrattar lite åt hur pinsam en människa faktiskt kan vara.

Ett bra exempel är ikväll då han ska vara med i Allsång på Skansen. Birro som tidigare verbalt bajsat på folkligheten, i strävan att nå ut till en ung generation (ett populärt grepp för att nå en viss publik kan vara att smäda den motsatta publiken. Exempel: tala illa om invandrare för att bli populär hos Sverigedemokrater, tala illa om synthare för att bli populär hos hårdrockare). Ett tips till Birro kan vara att hålla kvar vid din publik. Har man armrispande gymnasie-esteter som publik, så bör man inte sjunga allsång på Skansen.

Dina fans är nu borta Birro. Ingen tycker om dig längre. Klippet till den här texten är från 1995 och Marcus är precis lika pinsam då, som nu.